Minnesanteckningar m3

Åldrandet och våra förebilder av äldre personer blev föremål för ytterligare samtal. Vi delade med oss av erfarenheter från våra egna föräldrar och far/morföräldrar. Förnöjsamhet och harmoni med livet var egenskaper som kunde vara beundransvärda hos den äldre generationen (kvinnor!?). Det fanns också flera berättelser om änkor som äntligen kunde börja leva ett eget liv efter makens bortgång. Det var också tydligt hur olika synen på äldre är i olika samhällen och kulturer. Två statsministerkandidater, båda över 70, skulle inte vara så troligt i Sverige. Jämför presidentkampanjen i USA. Synen på äldre i Sverige kan påminna lite om synen på barn. Stora tangenter, ungefär som pekböcker, visar på intellektuell nedvärdering. Men där höll alla inte med.

Tur och otur var nästa tema som kom upp. Är livet i stort förutbestämt ungefär som en flod där vi följer med sittandes på en badring där vi kan plaska lite åt höger och vänster men knappast kan göra något åt vart strömmen för oss? Lite väl defaitistiskt tyckte vi alla. Vi mår klart bättre av att tänka att vi har ett eget ansvar och att vi kan påverka saker och ting även i det stora. Detta oavsett om det är sant eller inte. Slumpen finns definitivt. Bara att tänka på brädspel där ett slag – det sista – var avgörande för om jag skulle bli svensk mästare eller inte. Det var 9 år sedan och vinnaren slog en etta (en chans på tre med två tärningar). Och vinnaren blev inte jag.

Att bli en vinnare har dock nästan jämt andra orsaker än tur; träning, genetiska förutsättningar, motivation t ex. Och den som ofta misslyckas tjänar på att analysera sitt beteende i stället för att skylla på otur.

Klart att man ska vara glad om man vinner, men det ligger kanske en ändå större tillfredställelse i att veta att man gjort sitt bästa. Ibland räcker det till vinst ibland inte.

Vi tog också del av en filosofibok som B hade lånat som bl a handlade om hur mäktiga samhällen/kulturer definierar ”det rätta”. Utan respekt och lyhördhet för den som inte tillhör det mäktiga samhället. Ett pådyvlande av ”sanningen” till andra - ofta i bästa välmening. Kan gälla religion, politiskt system, moral/etikregler.

Och inom ett samhälle eller kultur är möjlighet till yttrandefrihet, mötesfrihet och ifrågasättande av gällande normer nödvändig för ett samhällets positiva utveckling. Om locket läggs på stagnerar samhället.

På slutet ventilerade vi dopingskandalen Terese Johaug. Är det en skandal eller är vi så fundamentalistiska och styrda av listor med dopingpreparat att vi läser listan som IS läser koranen?

Det lustiga i sammanhanget är att DN, lördagen 15 oktober, hade två artiklar med klart motsatta uppfattningar. I den ena tyckte Croneman att Johaugs bölande på presskonferensen var bara bluff och i den andra menade Lena Andersson att det självklart inte är en skandal att en toppidrottare bär spår av ett förbjudet preparat om hon inte haft fördelar av det.

Transparans och öppenhet från alla parter är i alla händelser en nödvändighet för att vi ska kunna göra ett vettig bedömning av skuld.

Vi får se om ytterligare fakta kommer fram till nästa samtal 31 oktober.