Tredje träffen grupp 2

Minnesanteckningar, tredje träffen i grupp 2,  2016-02-29


Vi började med att förbereda oss tankemässigt om temat för nästa veckas samtal, gemensamt med grupp 1 och med en psykoterapeut, Lennart Jönsson, som vill dela några tankar med oss. Du kan läsa mer om honom på hans hemsida: http://lennartjoensson.se/

Förbered dig gärna själv med några frågeställningar kring ämnet.


Därefter kom vi att samtala om dagens frågeställningar:


1) Varför tar det så lång tid för folk att förstå att det är ohållbart att extrapolera vårt sätt att konsumera?


För att kunna hantera frågan krävdes, naturligtvis, avgränsningar vem frågan avser (vi själva, medelklassvenskar …).  Människor i utvecklingsländerna upplever knappast att frågan är särskilt viktig. Där ligger fokus snarare på att komma upp till en rimlig levnadsnivå. Så kan det också vara för människor i vårt eget land. Tidsaspekten är också viktig. För oss sjäva är överkomsumtionen och konsekvenserna därav inte särskilt besvärande för de närmaste generationerna. Vi kan inom rimlig tid hålla problemen på avstånd.

Det är först när konsekvenserna kommer inpå knuten som vi eventuellt börjar agera. Det finns dock så många krafter och mekanismer i samhället som gör att vi blundar. T ex vill poliktikerna bli återvalda, och har därför svårt att bidra till att utveckla samhället i önskvär/nödvändig riktning om man inte får en majoritet av folket med sig. Vi har också vant oss vid en bekväm levnadsstandard och vanor som sätter stora globala fotavtryck. Att fjärma sig från samhället och leva sitt eget fäbodliv är ingen lösning. I dagens 2000-talsvärld kan ingen ställa sig utanför samhället.


2) Varför finner vi oss i att orättvisor och ojämlikhet ökar i samhället eller är det  någon sorts naturlag?


Frågan måste specificeras: vad är orättvis och vad är ojämlikt? Tänker vi på det svenska samhället?

För så där en 30-40 år sedan var kvoten mellan en arbetarlön och vd ca 1/9.

Idag är kvoten ungefär 1/30. Är detta orättvist. Svaret är ja om folket upplever det som orättvist. Jämställdheten mellan könen är dock en trend i andra riktningen.

Det är bra när det finns samhällsmekanismer som välter pidesdalerna. När rofferi och maktmissbruk får konsekvenser. Flera exempel nämndes. Vi konstaterade också att det inte handlar om de absoluta summorna som sådana utan snarare om bristen på respekt och tillit; ”gör dom så så kan jag göra likadant”.


Vi konstaterade emellertid att de stora orättvisorna och ojämlikheten finns mellan de som lever inom samhällets normgrupper (har jobb, bostad, schysst utbildning och är friska) kontra sjuka, arbetslösa, nyinvandrade m fl.

Socialbidragen har inte höjts tillnärmelsevis på samma sätt som lönerna. Klivet över till den previligerade normgruppen är för stort vilket leder till ett liv utanför eller vid sidan av samhället. Marknadskrafterna och fackets värnande om sina egna medlemmar bidrar inte heller till att underlätta för de mindre previligierade. Något konkret sätt att kombinera liberal marknadsideologi med ett demokratiskt socialt ansvarstagande hittade vi inte – men lösningen ligger antagligen åt det hållet.


3) Har nationalstaten spelat ut sin roll eller är konceptet om globaliseringen överdrivet?


Vi lyssnade på en krönika av Göran Rosenberg från Godmorgon Världen nyligen.

Han gav exempelpå nationalstatsagerande, Polen t ex, som går stick i stäv mot ett gemensam överstaligt politik i EU. I en politisk gemenskap måste de angelägna och svåra överstatliga och globala frågorna lösas i förtroende mellan staterna. Idag saknas den överstatliga politiken. Om en nationalstat agerar tvärs emot den överstatliga ordningen så faller den överstatliga konstruktionen samman. På samma sätt blir det när den överstatliga konstruktionen (läs EU, FN eller Världbanken) inte förmår fatta de nödvändiga överstatliga besluten. Då måste ju nationalstaten agera.


I princip är alla politiska nivåer, kommun, region, riks osv nödvändiga. Det är bara fråga om att få subsidaritetsprincipen att fungera; att beslut fattas där dom hör hemma  - på så låg nivå som möjlig.


Vi ses vid nästa tillfälle om en vecka, 7 mars, kl 18.00

No Copyright  ©  No Rights Reserved