Femte träffen grupp 2

Minnesanteckningar, femte träffen i grupp 2,  2016-03-21


Först några reflexioner från Lennart med temat terapi – filosofi, som han uttryckte i brev till mig:


En av deltagarna frågade efteråt om vilka egenskaper man bör ha för att bli en bra psykoterapeut och jag (läs Lennart) svarade med två: tålamod/uthållighet samt förmågan att lyssna. Och där tänker jag att de egenskaperna också i högsta grad  gäller en filosof. Dvs förmågan att uthärda att man inte vet, inte hetsa fram snabba svar = ytliga åsikter.


Irvin D Yalom, en amerikansk psykoterapeut har skrivit, i sin bok “Terapins gåva”: “Det finns fyra yttersta frågor som enligt mig är av högsta vikt i en psykoterapi: döden, ensamheten, livets mening och friheten.”

Gäller inte det filosofin också?


Yalom har också skrivit: “Patienten gynnas oerhört mycket av blotta upplevelsen av att bli helt och fullt sedd och förstådd.” Det tänker jag även gäller det goda filosofiska samtalet – att man försöker förstå och “förlänga” varandra, inte argumenterar emot och försöker “vinna”.


********************************


Eftersom detta var det femte och sista filosofiska samtalet i grupp två efterlyste jag konstruktiv kritik; alltså vad deltagarna skulle vilja ändra på i upplägget.


1) lägg in fem tillfällen, t ex var tredje vecka, under en termin i stället för ett helt år.

2) ge mer tid till reflexioner och stressa inte igenom de ämnen som kommer upp.

3) tydliggör samtalens inriktning – gärna med direkta förslag till ämnen att ta upp vid kommande tillfälle.


Jag fick också uppskattning för minnesanteckningarna, som alltid snabbt kom ut efter varje träff. Konkret uttryckt i en stor tulpanbukett. Jättetack!


Den brytningstid vi lever i just nu måste få stor plats i samtalen, snarare är traditionella filsofiska spörsmål som vad är sanning, kunskap, fakta vs subjektiva upplevelse.


De fortsatta samtalen kretsade också denna kväll kretsade kring


nationalstaten kontra överstatliga institutioner och värdet av tjusiga avtal som är brutna innan bläcket torkat,

människan samma natur – är det den som kommer fram i dagens krig och terror, eller finns det någon sanning i Stefan Einhorns teser om den "snälla människan"?

är det verkligen möjligt att få globala institutioner att fungera, med verkningsfulla regler mot rovdrift och kontroll av en utveckling som kan leda till kaos?

är vetenskaplig utveckling den ultimata lösningen eller måste den åtföljas också av en etisk utveckling?

varför tar flyktingproblematikens lösning så mycket större plats i våra tankar (symptomen) än att få slut på kriget och terrorn (grundorsaken)?

vilka är de riktigt stora farorna för mänskligheten? Krigen? Maktberusade ledare, typ Putin, Trump, överbefolkning, människans mixtrande med biologiska processer, gener och proteiner?


Vi avslutade samtalen med att reflektera över ”galna” infrastrukturprojekt i Sverige: höghastikhetståg och elektrifierade vägstråk för långtradare.


Säkert har jag glömt något tema som kom upp; det är dock viktigt att låta samtalen ha sin gång – okontrollerat. Samtidigt som man efterlyser struktur.

Inte alltid lätt att föra filosofiska samtal – men kul och givande.


Vi hörs vidare i augusti – om någon vill vara med då en ny grupp startar.