Minnesanteckningar o2

Minnesanteckningar o2


Utöver ämnena som vi har framför oss som nämndes vid första samtalet för två veckor sedan tillkom följande:


Hur ska vi överleva? (alltså homo sapiens i en värld som vi håller på att utarma/förstöra)

Ond eller god – människans sanna natur

Begreppet snäll har fått ett ansikslyft. Inte längre så mesigt

Normkritik och identitetspolitik


Det sista ämnet fastnade vi för direkt till kvällens samtal. Vi försökte definiera och förstå  begreppen genom exempel:

om den rådande normen har varit ”en pojke är en pojke och en flicka en flicka” så har det blivit så politiskt korrekt (nästan) att skyla över att det finns könsskillnader. Vi är alla hen eller kompis.

Om den rådande normen har varit hetrosexualitet och kärnfamilj så blir normkritiken att alla samlevnadsformer är ”lika bra” eller ”normala”.


Sen gäller det att skilja på normer som är vetenskapliga sanningar, typ evolutionsteorin kontra normen som utgör religiös fundamentalism med påståenden att jorden skapades för 6000 år sedan. Att vi i Sverige skulle vara befriade från fundamentalistiska tankegångar är naturligtvis också en myt – det är bara det att vi som lever i ett sekulärt marknadsliberalt samhälle ser våra egna värderingar som fullständigt självklara, bra och normala.


Identitetspolitik handlar om vem som har yttranderätten. Alltså ett ifrågasättande av påståenden, som kommer en person med annan bakgrund eller kultur, om den inte är självupplevd.


Vi talade om minoritetsfolk, särskilda regler för minoritetsgrupper, vilka svenska värderingar borde en nyinflyttad person finna sig i, och vilka värderingar borde vi som bott i Sverige länge kunna acceptera att nyinflyttade inte delar. I slutändan har vi lagen att hålla oss till.


Min lite provocerande önskan att vi borde kunna komma fram till något möttes av skarp kritik.

Vi sitter och samtalar, lyssnar, prövar argument och tar till oss av det vi gillar – det blev filosofernas svar.