Minnesanteckningar, fjärde träffen i grupp 2,  2016-03-07

Temat för kvällen var filosofi-terapi, utan några specifika underrubriker.

Lennart Jönsson, psykoterapeut sen femton år tillbaka och tidigare journalist delade med sig från sin yrkeserfarenhet.

Du kan läsa mer om honom på hans hemsida: http://lennartjoensson.se/

Vi noterade att diciplinerna har mycket gemensamt men att det också finns tydliga skillnader:

båda handlar om helande och ökat välbefinnande

båda siktar mot förståelse och insikt

terapi har fokus mer på individens själsliga hälsa

filosofi har fokus mer på individen i sitt sociala och samhälleliga sammanhang

terapeuten lyssnar och försöker genom sina frågor att få patienten att själv hitta problemen

i de mer jämställda filosofiska samtalen vill deltagarna vända och vrida på argument, kritiskt analysera och sträva efter logiska slutledningar

Naturligtvis finns det olika skolor inom båda diciplinerna som vi inte gick närmare in på.

Lennart presenterade och ritade några modeller som han har nytta av i sin terapeutiska verksamhet (nedan illustrerade bara med ord).

Terapeutens vägledande roll att försöka få patienten

att välja andra än de upptrampade och ofta cementerade vägarna i skogen

att våga dyka ner i det djupare vattnet och lämna ytan

att mejsla ut den sanna individen ut ett fyrkantigt stenblock   

att återkoppla lösningen av patientens problem till själva problemet

att få patienten att utnyttja sin förminskade potential

att få patienten att hitta in till den innersta kärnan av sin personlighet – jämför skalen i en lök

Vi ställde också en fråga till oss själva:

Hur skall vi, som är intresserade av filosofi, verka för att filosofiskt tänkande får en bättre status och bidrar till individuell, social och samhällelig problemlösning?

Den frågan får vi återkomma till för vi hann inte med något svar.

Tack Lennart för intressanta tankar kring terapi!