Minnesanteckningar_vt17m3

Minnesanteckningar_vt17m3


Kvällens samtal återknöt till den förra träffens samtal om den kapitalistiska läran. Det var jag som upplevde att det fanns mer att ventilera och jag bad deltagarna om hjälp att definiera mekanismerna bakom kapitalismen. Den text som jag påbörjat kompletterade vi och resultatet kan du läsa här.


Yuval Hararis bok Sapiens och kapitlet ”Upptäckten av okunnigheten” låg sen till grund för kvällens samtal. Hararis tes är att först när vi är beredda att erkänna vår okunnighet om saker och ting så finns förutsättningarna för att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.


Vi började med frågan: Lärde du dig något nytt eller något som du inte tänkt på tidigare?


Några reflektioner


Även det som vi betraktar som omöjligt kan vetenskapen ofta  lösa

Den tekniska utvecklingen drifs ofta av ett behov av att lösa ett problem

Är vetenskapens framåtskridande alltid av godo? Vi måste också kunna vara nöjda med den situation som råder. Strävan efter odödlighet är egentligen ganska märklig.

Vetenskap och ideologi är två ej överlappande områden (detta påstående måste förklaras närmare)

På sätt och vis var 1500-talsmänniskan mer optimistisk om framtiden än vi som ser döden som slutet. 1500-talsmänniska hade en hel evighet i paradiset att se fram emot.

Matematiken och statistikens roll i vetenskapens tjänst. Berättelsen och att hitta en försäkringslösning för prästänkor i England är pedagogisk.

Undervisning syftar ofta till att upprätthålla en rådande ordning

Kunskap ger inte automatiskt makt. Övertygelse som bygger på osanning kan ge makt förutsatt att tillräckligt många människor tror på osanningen.

Den extrema exponentiella ökningen av kunskap- och informationsmängd, teknik, produkter, kaloriintag, antal människor under de senaste 100-tals åren är enorm – och skrämmande. Hur ska det sluta?


Flera av oss kom tillbaka till frågan om den vetetenskapiga friheten. Varifrån kommer resurserna fill forskning? Vad driver forskaren?


Det är framförallt två områden som drar till sig forskningsresurser:

1) Den militära utvecklingen

2) Strävan efter kapitaltillväxt


Det kan finnas även andra bevekelsegrunder, troligtvis av mindre betydelse och därmed mindre resurser:

3) forskning som drivs av idelogiska skäl

4) forskning som drivs av nyfikenhet och vetgirighet – som knappast faller under de övriga kategorierna. (Eller är det så att rymdforskningen som vill finna liv på andra planerter ytterst syftar till att vi måste försvara oss mot alians? Knappast!)


Min fundering om att de filosofiska samtalen kanske bör leda till något resultat röstades ner lika abrupt som förra gången jag tog upp frågan. Alla var nöjda med att föra meningsfulla samtal.


Vi fortsätter till nästa gång, 27 mars, med samtal kring kapitlet Jordbruksrevolutionen, sid 83 – 162.